2015-01-09 13:36 #0 av: AnnaMoonshadow

Edoperioden är en japansk historisk period som utspelar sig under tidsperioden 1603-1868.

Edo är en av de mest kända perioderna i japansk historia. Perioden föranleds av Oda Nobunagas död och Toyotomi Hideyoshis inträdande som ställeföreträdande ledare. Hideyoshi lyckades ena japans diamyor under sig och vände blicken mot Korea. Men han misslyckas med att invadera Korea och led stort nederlag och med detta förlorar Hideyshi även en stor del av sitt stöd av diamyor. När Hideyoshi och hans bror Hidenaga dör lämnas arméerna utan någon säker shogun att ta över och stridigheter bryter åter ut. De två männen som går i spetsen för striderna är Ishida Mitsunari och Tokugawa Ieyasu. Det visade sig att Tokugawa Ieyasu skulle gå segrande ur maktkampen och år 1603 utnämnde kejsaren honom till den nya shogunen. Tokugawa var med och flyttade maktcentrumet från Kyoto, där kejsaren hade sitt hov, till Edo (det som senare skulle bli Tokyo). Några år efter att ha blivit Shogun överlät han titeln till sin son Hidetada men fortsatte själv att styra ifrån kulisserna. Shogunatet fortsatte att ärvas i Tokugawa-släkten ändra fram till mitten av 1800-talet.

Edoperioden utmärkser sig för att vara en relativt stabil period i japansk historia, som är kantat av både tillväxt och strikta regler. Ett tydligt feudalt system för styret av landet växer fram, där Tokugawa är den tydliga ledaren. Systemet medför en växande byrokrati där regionala ledare (daimyo) svarar för regionen och står under det nationella styret. Även lagarna och reglerna utvecklades så till den grad att den även inbegriper saker som hur daimyo-familjerna får gifta sig, klä sig, antal vapen och soldater var och en får ha. Lagarna styrde även över sådana saker som att inga båtar och skepp fick byggas utan tillstånd. Det fanns inget direkt skattesystem så som vi är vana vid det, men daimyorna hade som uppgift att bistå med mat och pengar till militären liksom de hade ansvaret för att vägar, slott och städer byggdes och underhölls i deras respektive regioner. Det här betalsystemet såg till att Tokugawa satt säkert och fick sina tillgångar att växa samtidigt som daimyorna hölls i schack så de inte kunna sätta sig upp mot sin ledning.

Sakoku (鎖国)

Sakoku innebär den stora isoleringen som Edoperioden kännetecknats av. Utöver de lagar och regler som jag nämnde tidigare införde även Tokugawa-shogunatet regler som innebar att landets gränser stängdes. Kristna och kristendomen jagades och försakades, handlen och kontakten med utlandet avslutades. Den lilla kontakt som fortfarande hölls med utlandet var belagt med tydliga reger och till specifika platser, som exempel handlade man bara med europa, korea och kina i hamnstaden Nagasaki.

Detta innebar att japan under Edo-perioden påverkades väldigt lite av den övriga världen och orsakade att man bland annat hamnade efter när det gäller de tekniska utvecklingen som framskred snabbt i Europa. Många krafter utifrån försökte bryta upp den isolering japan gjort då man saknade handeln med landet men kanske framförallt det eftertraktade läget mellan Amerika och Asien. Amerika, ryssland och frankrike var några av de parter som försökte, genom politiskt spel och vapenhot, få landets gränser öppnade för sig igen. Alla misslyckades det fram till 1850-talet när en del händelser lade grunder för Meijirestaurationen under 1860-talet som i sin tur ledde till ett politiskt skifte i japansk historia och öppnandet av landets gränser. Men mer om detta i nästa artikel...

Bilden är av Katsushika Hokusai (葛飾北斎), via Wikimedia Commons

För tidigare artiklar om japansk historia hittar du dem här: 

Det klassiska Japan

Det medeltida Japan