Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

Anime & Manga Artiklar, nyheter och skvaller! Cosplay Film och serier Japan - Land och kultur Japanska - Hjälp med översättning Japanska språket Japan.ifokus Japanskt mode Konvent, event och konserter Kpop och Korea Köp/sök/sälj/skänkes/bytes Länkar Mat, dryck och recept Musik Off Topic TV/data-spel Övrigt
Köp/sök/sälj/skänkes/bytes

Mangaböcker och Språkbok säljes

2011-06-17 21:34 #0 av: Tatsu

Är det någon som är intresserad av Mangaböcker (finns ca 300 st), Anime filmer, Japansk språkkurs (cd + bok bild), Japansk reseskildring mm
En äkta Kimono, asiatiska prydnadssaker mm mm.

De som är intresserad kan jag maila bilder till.

Tatsu

Anmäl
2011-06-17 23:18 #1 av: [Angel88]

maila bilder tack! pm:ar dig!

Anmäl
2011-06-18 21:24 #2 av: Zolah

maila om du har hur man tecknar manga böcker

Anmäl
2011-06-19 11:28 #3 av: Tatsu

Teckna Manga böcker:

Anmäl
2011-06-19 11:31 #4 av: Tatsu

Här är två till teckna manga:

Det finns 1 till som jag inte har på bild.

Anmäl
2011-06-19 11:34 #5 av: Tatsu

Smakprov av Manga böcker:
Det finns ca 300 st i 19 olika serier, säljes serievis.

Anmäl
2011-06-19 11:58 #6 av: Zolah

hm, inte intresserad av dom manga böckerna. är lite låg för mig

 

men kanju de manga, hur många har du? har bara dom 2 första

Anmäl
2011-06-19 14:26 #7 av: [Angel88]

är du på svenska eller engelska eller japanska manga böckerna?

Anmäl
2011-06-19 16:09 #8 av: Tatsu

#7 De är på svenska, så när på några se nedan:
Alla Hellsingböckerna var på engelska men de är sålda.

# 6 hmm, för låg? Jag vet inte skillnaden på serierna och den du nämnde känner jag inte till.

Men dessa finns:
One Piece 1 - 54
K2 Kill me Kiss me 1-5
KYO 1 -6
Fullmetall Alchemi 1-11,13-18
Yu-Gi-Oh 1-20
Rebirth 1-8,10-16
Vampyre Game 1-5
Ragna Rök 1-10
I.N.V.U 1-3
God Child 1-6
¤ Hack 1-3
Ororon 1-4
Tokyo MewMew 1-7
First Love 1-2
Emma 1-7
Shaman King (engelsk) 1-6
Naruto (1 bok på engelska pga felköp) 1-6
Keroro 1 - 10
Love Hina 1-14

Böckerna är i fint skick.

Tatsu

Anmäl
2011-06-19 16:24 #9 av: Zolah

den orangea du har på bild, det ska finnas åtmisntone 3 i den serien. undrade om du hade fler av den? har 1-2

Anmäl
2011-06-19 17:14 #10 av: Tatsu

#9 Aha såg inte vad den hette, nej jag har bara den.

 

Anmäl
2011-06-19 17:32 #11 av: Zolah

ok, men tack iafl

Anmäl
2011-06-19 20:19 #12 av: Tatsu

#11 som du märker är detta inte mitt område,säljer för min dotters räkning som flyttat utomlands.
:)

Anmäl
2011-06-20 20:07 #13 av: lisa95

Vad har du för priser?

First love böckerna, är det "kare first love" eller är det en annan serie?

Anmäl
2011-06-22 23:26 #14 av: Tatsu

#13 First Love är gjord av Kaho Miyasaka har inte koll på annat, de ligger nerpackad i kartonger och det finns bara 2 st för 50:-

De andra är beroende på antal
2-3 böcker 50:-
5-6 böcker 100:-
20 böcker 600:
One Piece serien som består av 54 böcker 1500:-
frakt tillkommer.

Det är någon serie som kostar lite mer eftersom de böckerna kostar över 100:- styck i nypris.

Anmäl
2011-06-23 12:49 #15 av: Mandi_

Kan väl bara tipsa alla om att boken längst upp till vänster i första inlägget (den som heter Japan) är väldigt bra och användbar!

jag älskar verkligen den boken. Författaren beskriver på ett sätt med väldigt fina bilder och text (dock är boken väldigt barnvänlig,dvs. Skriven med lätt text)

Anmäl
2011-06-28 12:22 #16 av: Schneekaninchen

Jag kan fortfarande inte förstå vilken enorm summa pengar jag slösade på detta. Att vara ett fan är en sak, men det här var en sjuk besatthet. Jag vill slå migsjälv 10 gånger för varje bok jag köpte.

// Schneekaninchen

Anmäl
2011-06-28 13:13 #17 av: [Tan-chan]

#16: Jag hade också sådan där sjuklig besatthet i manga, men nu har det svalnat. Dock ångrar jag inte ett enda köp jag gjorde. Klappar mig på axeln 10 ggr för varje bok. LOL! xD

Varför har det svalnat? Jo, finns ingen manga längre som jag vill ha som jag INTE har. OMFG! xD

Anmäl
2011-06-28 13:48 #18 av: Schneekaninchen

Jag började om på noll i Tyskland och startade ett helt nytt liv med min man. Dessa saker ovanför kräver alla en sak: pengar. När det kommer till migsjälv, jag vill spara pengar för våra barn. Min man tjänar väldigt bra och vi har ett eget underbart och stort hus. Men även jag vill ta del av försörjningen av våra barn.

Och när jag ser alla de tusentals Euros jag investerade i detta får det mig att vilja spy. Det ironiska med det hela är att jag inte ens läst alla och det är många av dessa Tatsu säljer som endast blev köpta och plaserade på en hylla. Det var för mycket och helt onödigt, inget rättfärdigar det på någon som helst moralisk skala. Det är det som händer när en dum och omogen tjej får sin vilja igenom.

Jag är glad att jag fullständigt gav upp allt intresse för manga och landet Japan. Det hade ruinerat mig och min familj om detta fortsatt! Och För vad? Seriefigurer? varav alla serier ser likadana ut och har samma bashistoria! För mig var detta endast del av en mycket barnslig fas i mitt liv och när jag väl mognade såg jag hur meningslöst det verkligen var. Och gräver man djupare i kulturen i Japan, finner man en hel del mer än körsbärsblommor och kimonos. Jag fann alltför mycket motbjudande det djupare vetskap jag fick om det landet och skäms bittert att jag ägde så enormt mycke manga animes och dekorationer. Jag levde i ett asiatiskt tempel, utan att veta skit om landet. Om dessa mangas kommer till glädje för någon är jag glad för dennes skull. Men för mig var de endast en pengaslukande förbannelse.

Anmäl
2011-06-28 14:08 #19 av: [Tan-chan]

#18: Gött att börja om på noll. Det skulle jag behöva med andra områden i mitt liv. Vill också flytta från Sverige, men som det ser ut nu så är det omöjligt.

Oj, ja då kan jag tänka mig att det var onödigt om man köpte böcker som man bara ställde på hyllan. Jag har läst alla mina och läser dem fortfarande om och om igen utan att tröttna, så de används ju flitigt. Vissa av dem börjar falla isär till och med. Så för mig var de ju inte direkt någon slöseri. Men dock har jag en manga som jag inte har läst, och detta för att jag fick reda på senare att den inte kommer fortsätta. *sob* Så vågar inte läsa den även om jag vill. Haha!

Anmäl
2011-06-28 14:14 #20 av: [Tan-chan]

Det du lade till: Ja, jag tycker inte heller om Japan som land. Jag bara trivs med den japanska populärkulturen som vi har här i väst. Skulle faktiskt inte ens vilja åka till Japan som turist heller. (^_^,)

Som sagt: Den västerländska japanska populärkulturen där man "bara" kommer i kontakt med musik, anime, manga och liknande - det trivs jag i och det finner jag inte ett dugg meningslöst. Men landets kultur och annat bryr jag mig inte om. Dock skulle jag vilja lära mig språket, men så vill jag ju lära mig typ 150 andra språk också. Dock har jag tröttnat på dessa "småttingar" som är helbesatta i Japan utan att veta vad de egentligen talar om...

Anmäl
2011-06-28 17:37 #21 av: Schneekaninchen

# 19 Att lämna Sverige var det bästa beslutet jag tagit. Man inser rättsnabbt att människorna i Sverige lever i som en gyllene bur. De paminner mig om The Borg fran Star Trek.

Jag har varit i Tyskland under en tid nu, men jag maste fortfarande betala skatt i Sverige för de förtjänster jag gjorde pa min lägenhetsförsäljning, vilket känns väldigt störande när man försökt lämna landet bakom sig, och landet kommer springande efter.

Manga är lite som drogberoende.
Även när jag själv var som mest inne i det blev jag ytterst trött pa det faktum att serien One Piece t.e.x aldrig fick ett slut. Liksom väldigt manga andra serier sa bara fortsätter de tills man har hundratals. Och eftersom alla är "fortsätttning följer" maste man köpa mer för att veta hur det slutar. En ond cirkel.

Den största anledningen till att jag klev undan fran detta var för att jag insag hur mycket pengar jag slösade pa detta som nu kunde ha spenderats pa familjen och barn. Och, som du själv nämner, är det den hela Otaku rörelsen, vilket är i stort sett som en sekt.
Visste du att Otaku i Japan faktiskt är ett ytterst förolämpande ord som beskriver en person som är fullständigt förstandshandikappad och därför antisocial.
Om du nagonsin försöker säga att du inte gillar manga/anime vill de näst intill bränna dig levande och skapar videos pa youtube med nazisymboler jämför dig med "sma" saker som Hitler. De uttrycker att alla som inte gillar anime är underlägsna, dumma varelser, även trotts att deras egna argument har en trearings niva.
Det finns manga Facebookgrupper sasom "I hate animehaters" till exempel.

Kolla upp termen Wapanese i The urban dictionary.

Jag personligen vill inte vara associerad med denna typ av rörelse och det som glädjer mig är att även detta sasom alla andra trender, en dag kommer dö ut. och när det sker, kommer det inte vara en minut för tidigt.

Jag är glad att du hittat din balans i detta och inte vill mörda mig för att jag uttrycker min asikt. Det gör dig bättre än 95% av andra animefans.

Anmäl
2011-06-28 18:44 #22 av: [Tan-chan]

#21: Wow, du måste ha haft en offantlig otur med att träffa folk i sådana fall för det där har jag aldrig stött på om jag ska vara ärlig under alla mina år som "j-popkulturist". Har aldrig hört talas om det heller om jag ska vara ärlig, så jag undrar vad det är för kretsar du har umgåts med. Är ytterst förvånad. (O_o) 99% av alla som jag har träffat har varit underbara och fantastiska människor som har gjort mitt liv till det bättre, och har inte träffat en enda som anser sig vara bättre än "dem som inte gillar anime/manga/whatnot". Hela min kompiskrets har vuxit till en enorm familj och alla accepterar och respekterar andra.

Jag bara träffar fler och fler underbara vänner via just denna "sekt" som du vill kalla det, så jag hoppas innerligt att det inte dör ut, för då förlorar jag allt det som faktiskt gör mitt liv värt att leva och ger mig gemenskap med så många andra eftersom jag känner att jag inte är "en normal svensk" och har inte så mkt gemensamt med svenskar (kanske för att jag inte är svensk själv, men ja...). Jag kommer aldrig skaffa barn eller gifta mig (relationsanarkist) och jag tycker inte om att gå ut på krogen och festa och supa (nykterist), så jag har svårt att hitta likasinnade människor. Detta sätt att leva har liksom grott in i mig och gjort mig till den jag är, så därför vägrar jag låta den dö ut. Och jag anser mig inte vara en dålig människa (?) - även om jag har mina brister (som alla andra).

Dock har jag hört om detta som du beskriver från andra, men jag har inte upplevt det som att de är värre än någon annan folkgrupp. Finns ju rötägg överallt och jag har haft enorm tur att slippa träffa rötäggen i "min" kultur - för jag känner ärligt talat inte till en enda människa som ser ner på någon annan som inte gillar anime, eller någon annan för den delen.

Jag är väl medveten om vad otaku betyder, och i dag har det blivit ett mer accepterat ord även i Japan där många otakus är till och med stolta över att vara det eftersom det är deras sätt att leva. Dock kan de vara lite väl extrema som du säger med beteendet. Men långt ifrån alla är sådana. Och "otaku" har inte samma innebärd här i väst som i Japan, så jag väljer att skilja dem åt eftersom vi i väst inte är lika maniska som japanerna - förutom undantagen då.

Och om jag ska vara ärlig så har jag inte spenderat mer än 300-400 kr på 6 månader på manga nu eftersom så gott som allt finns gratist och till och med lagligt på nätet, så denna "sekt" handlar inte bara om pengar. Och ändå läser jag manga/ser på anime så gott som varje dag. Anime vägrar kan köpa för man får bara pisskvalité ändå eftersom företagen utnyttjar oss som gillar anime rätt så grovt och tror att vi köper precis vad som helst.

Tycker du drar alla över en och samma kam här och är lite elak mot oss som faktiskt är vettiga som inte lägger upp hatgrejer på nätet. Hela det här forumet består av "otakus" som är välsinnade och inte vill skada/såra någon. Jag accepterar din syn, men det gjorde lite ont eftersom det känns som att du inte tänker på våra känslor med dina kommentarer, och inte vill acceptera/respektera oss också. Men jag respekterar din syn eftersom vi alla är olika. Du får förlåta om jag misstolkar det du skriver dock - du kanske menade någonting annat än det jag uppfattade.

Dessa grupper på fb kan jag faktiskt förstå på ett sätt eftersom "vi" är en rätt så utsatt grupp (been there, seen that, felt that), men håller med om att de går tillväga på ett helt fel sätt för att hantera problemet. Att hata någon som hatar är att lägga sig i samma grav och kramas - eller vad man ska kalla det. Tycker det är löjligt av båda parterna att inte kunna acceptera och respektera den andres existens och bara eldar på hatet hos varandra så att det blir ännu värre. Finns grupper på forum och lite varstans som heter "I hate emokids" eller "I hate gays". Tycker de människorna är precis lika illa som "we hate anime-haters".

I live for PLUR = Peace, love, unity, respect - och tycker alla borde försöka vara vuxna nog att göra det också eftersom vi alla är trots allt olika och har olika intressen. Finns folk som sitter på höga hästar i alla intresseområden, så att bara stirra blint på en grupp är lite fel eftersom det finns tusentals grupper av människor där ute. Man får bara hoppas att alla som sitter på sina höga hästar väljer att sätta fötterna på marken någon gång. INGEN som tror det, är bättre än den andra.

Jag vet att denna kulturrörelse kommer bara växa, och det tackar jag för. Det ser man på antalet konvent och annat som bara blir fler och fler per år, och "vi" får mer och mer uppmärksamhet i media så att samhället har börjat förstå att vi finns. Får bara hoppas att respekten från "oss" och samhället är ömsesidigt och att ingen hatar den andra. Men tyvärr finns mobbare i alla grupper av människor.

Dock har finnanskriset urholkat den västerländska jpopkulturen lite eftersom det blivit dyrare att ge ut manga och anime. Men så har det ju gjort med många andra grupper också tyvärr. Men we'll be there for a long long time and at least breathe in the background. (^_~)

Och sist men inte minst: Om det finns en grupp man inte gillar så vänder man den bara ryggen och fortsätter med sitt istället för att lägga ner energi på den gruppen. Det är så jag gör med folk som kastar skit i ansiktet på en för att jag är pansexuell/intergender/relationsanarkist/nykterist/animeälskare/osv. Jag bara vänder dem ryggen och trallar vidare till dem som faktiskt tycker om mig för den jag är. Ingen idé att lgga ner energi på sådana slags människor när man kan göra så hemskt mycket mer. Som sprida kärlek och respekt exempelvis!


FÖRLÅT! Blev hemskt långt inlägg, men ville förklara min åsikt och känslor om saken för dig; att det finns faktiskt tonvis med underbara människor i jpopkulturen också. Menar nu förstås inte att du MÅSTE det ena och det andra. Menar bara att man behöver inte vara så hemskt bitter på alla från en och samma kulturgrupp. Men du gör ju förstås hur du vill. Tycker bara det är tråkigt när det finns folk som dömer en utefter intresse och inte personlighet, för bland annat jag vill verkligen se det bästa hos folk och älska allt och alla.

Anmäl
2011-06-28 20:35 #23 av: Schneekaninchen

# 22 Som du kan se, det är den dynamiska rörelsen som är normal för denna värld. Sasom produkter hos företag, filmer, kläder, sociala rörelser, och saklart människorna själv. Det är alltid en väldigt vida bredd av upplevelser som kan chocka människor som inte har haft att göra med dessa upplevelser själva.

Som du ma veta vid det här laget, jag har flyttat till Tyskland och en av de största anledningarna att göra det är tack vare det upplevelser jag hade att göra med människorna i Sverige, och inte bara när det kommer till intressen men utan i varje aspekt av livet. Doktorer vars enda repliker var "Vänj dig vid att leva med det", vänner som endast var vänner när man stoppade en flaska alkohol i deras mun, annars kände de en inte, Psykologer och t.o.m spirituaister som alla pastod att de kunde hjälpa mig , vilket slutligen visade sig att ingen av dem gjorde. Jag är säker pa att det finns manga människor som dessa som har människor de kommer bra överens med ocksa, och hjälpte, Men för mig funkade det inte. Sa efter 7 langa ar av mig och min familj i desperat försökt att göra allt för att bli av med min socialfobi och dussintals av människor fran alla dessa ovannämnda gruppen involverade, beslut jag mig för att ta saken i egna händer och idag är jag hälsosam och lyckligare än nagonsin.

Som jag nämnde förut, om dessa böcker och intressen gör nagon lycklig, sa är det nagot jag inte har nagot som helst emot, Jag tycker inte illa eller hatar nagon som är intresserad av detta, speciellt inte da jag brukade vara det själv. Dock sa har jag gjort ett beslut för mig själv att stänga det kapitlet och fortsatt med de saker jag alltid velat göra, som jag sa förut, bilda familj, ha barn, och njuta av naturen och livet vilket jag aldrig kunde göra medans jag fortfarande levde i Sverige. Det kanske inte later som mycket, men tro mig, när man är instängd i ett källarrum i 7 ar sa är den förändringen i mitt liv nagot som betyder allt för mig.

Jag haller inte med dig pa dina exempel pa "jag hatar" grupper pa facebook. Jag tror inte att tva fel skapar ett rätt. Det vore en trevligt gest av dessa rörelser, oavsett vad de handlar om, att visa att de kort och gott star ovanför dessa saker, Men vi vet bada att detta kommer aldrig att hända. Anledningen till detta är helt enkelt att varje rörelse, oavsett vad den handlar om, kommer alltid ha en motrörelse, det tillhör livets dynamik, och det hjälpte mig mycket att inse att oavsett hur fantastiskt det skulle vara om alla kunde älska alla och allt, det är inte sa och kommer aldrig ske.

När det kommer till mina personliga asikter och synpunkter angaende Manga och Anime, Sa sa jag bara hur jag ser det baserat pa mina egna upplevelser, och det är nagot jag inte kan strö socker pa, även om jag försökte. Sa pa det stora hela, Jag klandrar dig inte för att du tror att jag är bitter gentimot denna rörelse som jag en gang brukade vara medlem i själv. När man säger sin asikt om nagot och denna asikt följer inte nagon positiv standard, sa är bitterhet vad människor vanligtvis far intrycket av.

En av anledningarna varför den hela animerörelsen är under attacker sa ofta, är oftast för att de inte bara lever en livstil i vilken de gör ett val och har en hobby, utan väljer att valdsamt sla den i andras ansikten oavsett om du vill ha att göra med den eller inte. Därför är det manga människor som ser det som en pest, för oftast är det de negativa elementen i en rörelse som har de högsta rösterna, och jag har ännu inte sett i nagon rörelse överhuvudtaget se de administrativa människorna, sasom du beskriver, handla emot detta. Därav, Tar människor det oftast som ett accepterat element inom gruppen. Och som du sa själv, det är lätt att fa asikten att att de alla verkligen är samma.

Har du hört talesättet "lev och lat leva" ? Jag personligen bryr mig inte vad nagon gör pa sin fritid, vilken konvetioner det besöker eller hur de uttrycker sina asikter, sa länge de inte tvingar in sina asikter i din skalle med en hammare. Jag själv hade alltid andra prioriteringar i livet än människor i min alder sa poängen kom rätt snabbt där man antingen följer grupptrycket eller blev en utstött. Det är en av de manga anledningar till varför jag lämnade det omradet, eftersom jag visste, baserat pa min intuition att jag aldrig skulle bli lycklig där. Jag tvivlar inte pa att människor inte kan vara lyckliga i Sverige, och jag tvivlar inte pa att Anime och Manga kan vara glädjade i livet för vissa människor, dock var det inte det för mig.

Det finns ett talesätt att "Du vet att du inte behöver nagot när du inte saknar det" och det är exakt sa det var för mig. Jag kan hantera det faktum att detta ma lata hart gentimot andra människor men som du antagligen vet själv, Sanna ord är inte alltid trevliga, och trevliga ord är inte alltid sanna.

Jag vet att klimaxen av denna trend inte blivit nadd ännu, dock kommer den förr eller senare na en punkt där den kommer försvinna mer och mer, och kanske aterkomma ar eller decenier senare kanske vid det laget har mänskligheten utvecklats tillräckligt mycket sa att de inte behöver möta nagra motrörelser, men viktigast av allt, ocksa kommer bli mogna nog att inte ge människor anledningar att skapa nagra motrörelser oavsett vad de ma handla om.

Anmäl
2011-06-28 21:07 #24 av: [Tan-chan]

#23: Jag är glad för din skull att du kom härifrån. Jag måste också göra det. Håller med dig i det du säger om folket här. Jag klarar inte av det. Läkarna är inte mkt att ropa hej för heller när min pappa är riktigt svårt sjuk, de felmedicinerar pga slarv, han blir sämre, och läkarna säger "Men hopsan! Då ska du få en medicin mot det också!". Och i mitt fall har jag konstiga ätstörningar som konstigt nog ingen läkare vet hur de ska behandla, så jag får gå och svälta mig själv för att jag inte kan göra något själv åt det och får ingen vettig hjälp heller. Det enda jag får som svar är att "Du mår prykiskt bra, och fysiskt också. Lite snabb ämnesomsättning men annars är inget fel vad vi kan se. Drick lite näringsdrycker så blir det bra". Ja, tjena! Här är man nu 13 kg underviktig och har knappt ork att ta sig upp ur sängen. Plus att näringsdrycker ger inte något i längden. Är som antidepressiva: Hjälper för stunden men problemet i grunden löser sig inte. Buuh så trött man blir!

Härligt att du "rättade till" ditt liv eller hur man nu ska säga; att du fann det du vill göra. Jag själv söker fortfarande men det kommer nog lösa sig när jag väl hittar mitt kall. xD Att skaffa familj och sånt är "mkt" om det är tillräckligt för dig.

Jo, tyvärr finns det motrörelser. Men visade bara att "vi som hatar animehatare" inte är ensamma om att vara rötägg där ute. xD

Förlåt om jag fick det intrycket att du var bitter, men jag hoppas att du förstår att det gör lite ont i en att höra att "jag hoppas denna kultur dör ut"; dvs min kultur. Det var nog mest det jag blev ledsen för eftersom jag inte har gjort dig något ont - hoppas jag. Tänkte väl mer på att man kunde skriva det på snällare sätt.

Menar inte nu att du är elak!!! Jag har också själv skrivit hårda ord utan att märka det och senare kommit på det att jag hade kunnat skriva det snällare för att inte såra någon.

Ja, det håller jag med om att folk i en viss grupp som har negativa tendenser lyfts fram, men det är ju ändå inte en ursäkt att hoppa på någon för det. Då är det fel av båda parterna, från grupp A och B att ge sig på varandra. De är samma skrot och korn i mina ögon då.

Tråkigt att du har haft en så negativ upplevelse om jpopkulturen i väst. Jag har aldrig varit med om det du beskriver om att någon försöker tvinga en anime i ansiktet på mig eller någon jag känner, och jag har inte gjort det på någon annan heller mer än sagt till en fellow animenörd "Den måste du se! Den var så bra!", men det är inte ett tvång jag trycker på någon utan det är typ med som att "Om du har vilja och lust".

Däremot i j-musikvärlden har jag mött på detta som du beskriver. Fick skit en gång på ett forum för att jag inte viste vad artisten hette egentligen, och för att jag tyckte om kläderna (som alla andra "stylister" ansåg vara hemskt). Kände mig inte alls välkommen på det forumet för att folk var så konstiga och skrev så sarkastiska ord. Men så har jag mött sådana människor precis överallt i andra sammanhang också. Tråkigt men sant. (=_=)

Försöker hålla detta forum så rent på sånt (påhopp och annat) som möjligt, om jag kan, för jag vill inte att mitt forum (som snart ändå inte kommer vara mitt hoppas jag på) ska ha en sådan aura. Dock finns ju folk som inte kan hantera en diskussion och dessa finns ju överallt. Har dock inte råkat på mer än två sådana personer här under alla år som jag har arbetat med sidan.

Så istället har jag den synen att oavsett vad för människa jag möter, oavsett vad för bakgrund han/hon/hen har, så är den personen god i mina ögon tills motsatsen bevisad. Jäkligt naivt, jag vet. Men tror det passar mig bäst - för jag vill ju så gärna älska alla. xD

Talesätt har jag ingen aning om eftersom jag inte bryr mig om dem. För mig är det ord påhittade av någon annan som jag aldrig ens träffat, så jag hittar på mina egna, för det är mitt eget liv och mina egna "believes" som jag vill leva. Haha! xD

Vet inte vad jag ska tro om denna kultur och dess livstid, men det har i alla fall blivit en subkultur och erkänd sådan, så den är rätt svår att ta död på. Tror att denna kultur kommer leva så länge som jag lever i alla fall. Enligt forskare inom kulturer kommer detta bli typ "en del av vardagen" i framtiden, men så är de ju också människor så dem tror jag inte på riktitg utan går på mina egna förhoppningar och tro. Men jag vet att så länge som jag lever kommer jag i alla fall få ta del av dess awesomeness och glädje, om jag nu inte möter på sådana stackare som du mötte på när du var intresserad i ämnet - vilket jag hoppas att jag inte möter. Som su säger så hoppas jag också att folk har lärt sig mer om PLUR i framtiden. Den finns det alldeles för lite av i dagens samhälle.

Anmäl
2011-06-28 21:46 #25 av: [Tan-chan]

PS: Har aldrig varit med om grupptryck och har inte följt strömmen heller (förutom när man var ung och dum). Har inte märkt av detta i någon kultur/rörelse, men kanske för att jag är svår att "grupptrycka" på. Och ändå har jag inte varit utstött heller utan har alltig kommit överens med så gott som alla typ.

Förstår dock din erfarenhet inom detta med "påhopp" eller vad man ska kalla det, eftersom jag själv har råkat ut för det i j-musikvärlden. Tyvärr har man otur ibland och möter fel folk. (T_T)

Anmäl
2011-06-29 17:53 #26 av: Schneekaninchen

# 25 De historier du nämnde later väldigt bekanta för mig.
Intressanta detaljer sasom att min syster blivit hemskickad fran sjukhuset trotts att hennes vatten gatt och hon hörde hemma pa BB. När hon väl kom hem igen fick hon snabbt atervända till sjukhuset för att göra det hon visste skulle hända hela tiden, föda sitt barn. 

Ett annat exempel vore att bli skjutsad till sjukhuset i ambulans för att du är sa sjuk att du faller ihop pa golvet okapabel att röra dig, far veta av läkarna att du har en mycket svar virusinfektion men istället för nagon hjälp blir du tillsagd att aka hem igen och sova bort det.

Och vad gäller mig, min behandling för socialfobi handlade om brutala konfrontationer, vilket gjorde allt svarare för mig och fick mig att gömma mig undan ännu mer. Och medeciner som är kända för att göra en högst självmordsbenägen. Vilket saklart inte hade nagon positiv effekt heller. Det intressanta elementet i allt detta är att safort jag vända min behandling i händerna pa Tyska och Finska specialister, var jag botad pa tre ynka manader.
Försök föreställa dig, sitta i ditt rum i dina föräldrars hus i källaren, inte ens förmögen att ga ut och handla mat, ibland sa rädd att jag inte ens kunde sla pa datorn eller tvn och hundratals andra saker sasom dessa i 7 langa ar, och sedan kommer nagon och säger "hey, det här och det här är fel med dig, och det är sahär vi behandlar det" och efter tre korta manader är du frisk igen.
Bara tanken av detta gör mig fortfarande än idag mallös.
Och far mig att inse hur mycket av mitt liv jag slösat fullständigt för att jag litade pa ett system som helt enkelt aldrig hjälpte mig.

Hela mina tonarsar var bortslösade tack vare dettta. Tider da människor gar i skola, tar examen, ga pa bal, far sina första pojkvänner/flickvänner, far körkort, och bara njuter av livet, kunde jag inte ens ga utanför min egna dörr utan att fa panik och bryta ihop. Och det är bara en av manga stora anledningar varför jag valde att ta tag i saken med egna händer och som du kanske förstar, det var det bästa beslutet i mitt liv.

När det kommer till grupptryck, sa beskriver jag det personligen mer som ett passiv form av grupptryck. Med det menar jag att Man inte är direkt tillsagd att göra eller vara nagon man inte vill vara, men om du inte är, är du helt enkelt lämnad at sidan. Tva av mina föredetta "bästa" vänner, som jag kände en sedan jag var 4 ar gammal den andra sedan jag var 13, alltsa tjejer som jag kände utantill, hade alltid predikat saker sasom "Cigaretter är giftpinnar." " Alkohol är nagot hemskt" och hur "människor som hoppar fran förhallanden till förhallanden är vidriga". Ironin är att sa fort dessa tjejer började gymnasiet, blev de allt det som de under hela sitt liv avskydde och röker som skorstenar, dricker otroligt mycket, byter pojkvänner som om det inte vore en morgondag, och i vissa fall "klär upp sig i smink" själva sasom de damer som tar betalt för sina tjänster, om du förstar vad jag menar.
Jag pa min sida dock, förändrade aldrig dessa synpunkter, för det var alltid vad jag ville. En familj, en Man, Ett liv fritt fran fulla människor och festande, sa jag fick till slut göra ett val.
Försöka passa in och latsas vara nagon jag aldrig var.
Eller sta för mina asikter och jag valde att göra det sistanämnda alternativet.

Resultatet:
De till en början investerade mindre och mindre tid pa mig. När jag kontaktade dem med förslag om att hitta pa nagot, vilket som jag nämnde tidigare endast var möjligt när jag inkluderade alkohol, och slutligen blev det uppenbart för mig att jag inte var en av dem längre vilket som slutresultat ledde till att de helt enkelt lämnade mig bakom och vi bröt upp kontakten.
Man kan säga att tackvare jag inte följde vad de gjorde, var jag antagligen ansedd som trakig och när tiden gick, ignorerad.

Idag vet jag att inte försöka vara nagon jag inte är, var det bästa beslutet i mitt liv. Jag kanske förlorade mina sakallade "bästa vänner", men med allt som hände börjar jag ifragasätta om de nagonsin var det fran första början, eller om vi bara umgicks för att vi som sma hade samma intressen. Vara värderingar i livet gick skiljda vägar. Det jag är stolt över i mitt liv är att oavsett hur högt inflytande mainstreamtrenden och vänner och familjemedlemmar var, djupt inom mig förblev jag alltid genuin och jag är lycklig att drömmen jag alltid haft enda sedan jag var en liten flicka, nu äntligen slagit in.

Anmäl
2011-06-29 18:22 #27 av: [Tan-chan]

#26: Sinnessjukt att här kunde ingen behandla dig, men med finska och tyska läkare så gick det så fort! Jag har själv funderat på att försöka söka hjälp utomlands. Mitt fall är sådant att jag har ingen aptit, börjar må illa så fort jag ens känner lukten av mat, och min kropp stöter bort mat. Alltså att jag får upp det utan att jag ens försöker. det liksom kommer automatiskt. Jag har dessa enorma ätstörningar, och ändå är jag frisk i psyket (är positiv typ hela tiden, mår bra och har inga problem med någonting), och fysiskt så kan inga läkare hitta något heller. Men uppenbarligen är det något fysiskt eftersom jag känner själv att jag mår så bra en människa kan må i psyket. Sverige säger jag bara...

Dessutom älskar jag mat i alla dess former! Men kan inte äta det pga mina ätstörningar. Ibland äter jag ändå även om det finns risk att jag får upp det, för jag är så sur på min kropp så jag är lite elak mot den när det kommer till det. Den ska inte få sätta käppar i hjulet när jag vill njuta av mat. xD

Ah, jag hade några sådana "bästa vänner" också, men jag sade upp kontakten med dem så fort jag insåg att de började bli folk som jag inte tyckte om: festare, rökare and you name it.

Dock hade jag en kompis som jag har känt sedan 7 års ålder, som jag fortfarande är bästa bästaste vän med, som inte rökte eller drack. Hon och jag umgicks mer och mer, och nu i dag har jag BARA bästa vänner som inte dricker eller röker alls. Dessa har jag träffat just från anime/manga/konvent. Och de som inte är så nära, men som dricker, dricker med måtta så att de inte blir stupfulla eller är bakis dagen efter. Dock umgås jag inte med dem när de dricker. Vill inte umgås med folk alls när de dricker.

Så jag har alltid liksom varit mig själv både inombords och utåt, som tur är - och har inte fallit för något grupptryck alls; varken passiv eller aktiv.

Dock måste jag bara få igenom min dröm om att bli sjöingenjör, och sedan är allt klart. Men mitt huvud är inte gjort för högskolestudier. Har supersvårt att läsa och förstå när man lär sig något nytt, så vi får se hur det går med det. Tänkte vänta i några år tills mitt huvud har mognat mer, för jag misstänker jag är lite efter i utvecklingen i huvudet (min syrra är det så det finns i familjen).

Anmäl
2011-06-29 22:00 #28 av: Schneekaninchen

#26 Jag har även jag haft en ätstörning vilket ökade pa socialfobin. Min vikt gick som en Jojo. Jag kunde öka 20 kilo sedan förlora 20 kilo. Upp och ner under ar.
Eftersom jag verkligen kan relatera till hur det känns att verkligen vilja äta men inte kunna da allt vänder och kommer upp igen, sa önskar jag dig det bästa och att du hittar den rätta behandlingen och kan äta normalt igen. Jag fann hjälp, sa jag tvivlar inte pa att du kan det med. Jag rekomenderar starkt att du söker efter den hjälpen utanför Sverige.
Jag tvekade inför det i manga ar med, men tro mig, Bara gör det. Du kommer inte angra det.

Jag vet inte om det later lite snobbit, men om du vill ha ett exempel pa att drömmar kan ga i uppfyllelse, sa se pa mig!
Om nagon hade sagt till mig fem ar sedan när jag var i mina fobiers djupaste fas, att jag skulle hamna i Tyskland i ett eget hus, med en man som har ett otroligt jobb och fantastisk familj, och fa mina fötter masserade varje natt, hade jag kallat dem galna och skrattat i deras ansikten och trott de kommit fran utopia.
Jag släppte aldrig den drömmen oavsett hur orealistisk den verkade vara, och idag lever jag den!

Alles Liebe aus Deutschland!
// Schneekaninchen

Anmäl
2011-06-30 09:26 #29 av: [Tan-chan]

#28: Yeah, att söka hjälp utomlands hade varit nice, men jag har inte råd till det. Jag är typ en av de fattigaste i detta område pga min sjuka pappa. Ger honom pengar från mitt studielån och allt för att han ska ha råd med medicinerna, så det lilla jag har över försöker jag spara till någonting roligt, för att spara till en sjukresa utomlands kommer jag aldrig lyckas spara till, och vill ju kunna leva lite också. (^_^,) Men det fixar sig när jag får jobb på fartyg!

Jodå, jag har också uppnått en dröm, och det är att segla världen runt. Detta gjorde jag under fyra månader när jag arbetade ombord på en stor olje/produkttanker som motormanelev i maskinrummet. Var borta från sverige i fyra hela jäkla månader, enda kvinnan ombord bland ryssar och filippinare! Jag kom så långt som från nordligaste Ryssland i Murmansk, genom piratvattnen ända bort till Syd-Korea: Allt började på en torrdocka i Brest i Frankrike, sedan Fallmouth i England, Ryssland, besökte Egypte, Indien, Sydkorea, Singapore (två gånger gick jag i land, första gången helt själv i en främmande värld på andra sidan jordklotet. Snacka om att jag kände mig modig! xD Annars var vi utanför Singapore fem gånger). Tänk dig att stå och styra ett stort fartyg fullastat med jetbränsle (finaste bränslet i världen) i en monsunstorm på Indiska Oceanen då fartyget kränger så mycket som 35 grader åt båda hållen (går knappt att stå upp när det gungar så våldsamt). Att ansvara för ett helt fartyg med 23 andra ombord och en vikt på över 100 000 ton. Jäklar så stolt jag är över det. xD

Det var ett fantastiskt äventyr som tog slut en tidig morgon vid 5 på morgonen i Singapore, och en 17-timmars flygresa hem till ett snöstormigt Sverige. Och det bästa av allt med detta äventyr var att jag reste världen runt helt gratis! Hahaha! xD

Anmäl
2012-06-24 21:48 #30 av: Lajka-Tanja

Hej

Jag undrar om du har kvar K2 Kill me Kiss me

 

Anmäl
2012-06-26 20:43 #31 av: tesushie

hej undrar om du har kvar den

Japanska språkkursen (cd + bok bild)? skulle dessutom uppskatta om du kunde visa bilder på de prydnad saker och kimonon som va till salu

Anmäl
2012-07-01 22:10 #32 av: Aily

Awww... vilken spännande diskussion. Den borde haft en egen tråd.

Jag förstår precis det här med manga-beroende. Nu har jag aldrig haft några problem med beroende själv i något sammanhang, men jag förstår att det lätt går till överdrift. Jag läser gärna manga, men avstår från anime som jag har mycket svårt för.

Det här med wapaneser är också spännande, för det finns "wannabes" i många andra sammanhang också. Jag har en yngre kusin som gifte sig förra sommaren - American style!! Jag säger bara - "Oh, my God!" Det var snudd på skrämmande. Det var rysh pysh överallt.

Och vi ska inte tala om japanska tjejer... Jag har en vän som bor och jobbar i Tokyo. Han har berättat hur en stor grupp tjejer målar sig svarta och bär färgglada peruker. Många vill även vara europeer, alt amerikaner. USA påverkar Japan väldigt mycket, på gott och på ont. Han tycker mest på ont, men alla har väl rätt att vara nationalist då och då. Flört

Han läser inte manga själv, men han tycker faktiskt det är bra med manga. Manga tar upp allt från nyheter till historia, relationer mellan människor osv. Och visst, i ett land där människor är dåliga på att kommunicera med varandra kan det ju vara bra med alternativ...

Sen kan jag tycka det är lite galet att vilja bli japan... Jag skulle inte vilja byta mitt liv med min vän ens för en dag. Japan är verkligen inte guld och gröna skogar för den som lever där.

Men jag har aldrig haft några problem i Sverige, så kan inte säga att jag tycker det är dåligt. Men så här efter två veckor i Spanien, så kan jag säga att jag vill ha det lite mer värme året runt och latare dagar. Tungan ute

 

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.